Nu kommer lite bilder till slut. Bara att klicka på länkarna så ska det poppa upp en bild.
Freiburg – Utsikt från Schlossberg en solig vår(?)dag
vår i Schweiz Basel, Schweiz
Erik och Pontus – Erik och Pontus har hittat dansinstruktioner på sockerpaketen, vad mer kan man begära?
Josefine och Emilie Nöjda och glada
så är det ja. Hittade den här på togstationen i Freiburg, precis i min smak 
Först och främst. Var är jag? Titta här för lite bättre koll.
För er som känner att allt det här med växthuseffekten och det s k ‘klimathotet’ är lite vagt. Kolla på den här länken.
En annan intressant sida är den här. (tack johanna) Värdskaror och statistik.
Sådär ja, nördat klart för denna gången 
over and out
Nu har det gått några dagar, jag kan räkna att det var en vecka sedan jag senast stod på svensk mark. Vad händer då här? Kan börja med att meddela att jag förbrilt försökt ladda upp bilder. Lyckas inte få dem i den storlek jag vill och lägger således det projektet på is tills den dagen jag plötsligt har mycket tålamod.
Livet här börjar ta form. Väskorna packas upp och vardagsbestyren tar vid. Nästan.
Skolan har börjat, Deutsche Landeskunde, kunskap om tysk kultur, historia och annat viktigt. Rätt trevligt, påminner lite om undervisningen på gymnasiet, man kan sitta och bara lyssna. Tyvärr har vår tysk-svenske professor inte förstått värdet av pauser och vi sitter igenom 1,5 h tysk historia på tyska. LÄtt att tappa fokus. Jag blir i vilket fall väl omhändertagen, allt ordnar sig alltid. Trevliga människor i klassen och förhoppningar om en mycket bra vår. Däremot tror jag det kommer att bli mycket och ganska hårt arbete.
Temat än så länge på min vistelse går lite mot ”fika”. Mycke fika, många cafeér och jakten på det ultimata tyska cafeét fortsätter. Ett annat tema är öl och ett tredje kanske frustration.
Varför då detta tredje tema? Jag upplever att språkbariären är lite svåröverkommlig. I klarspråk: jag förstår inte tyska så bra och det komplicerar saker. Det är nog bara att ge det tid. Att läsa Kafka på tyska ska kanske inte vara lätt? Någon sa att det är personlighetsutvecklande att måsta arbeta för att förstå och göra sig förstådd. Mycket möjligt. För tillfället är det dock mest jobbigt och man känner sig lätt dum.
Och tema öl talar väl för sig självt, eller? Kan dessutom meddela att jag, på min 23e födelsedag (fast man föds bara en gång, så kanske är 23-årsdag ett mer korrekt sätt att skriva det?) fick en tunna öl av mina klasskompisar. Så det är väl bara att lära sig dricka öl på riktigt nu då kanske? Och på tal om födelsedagen så tackar jag hjärtigt för den stora mängden sms och mails som damp ner här. Tackar också de 3 personer som lämnade röstmeddelanden på mitt svenska nummer, tyvärr vet jag inte vilka ni är eftersom jag inte kunde lyssna av min inbox. Vitsen med att jag lagt ut mitt tyska nummer är lite att man skall använda det istället? *hint hint* Och för att förtydliga… Man tar bort nollan som står inom parantes ifall man själv befinner sig i Sverige. Den 24e januari firades med utgång på ett ställe som något vis visade att vissa av våra fördomar om tyskarna stämmer:) tyskt fjortisdisco. Men roligt hade vi. Nästa gång går vi kanske någon annanstanns.
Så det börjar klarna hur saker och ting fungerar här. Även om ett nytt land alltid medför lyfta ögonbryn inför annorlunda vanor. Mycket byråkrati och papper och stämplar i vilket fall.
Så idag kämpar jag med tysk historia (på tyska, naturlisch) och en lätt frossa. Börjar kanske falla ur form. Eller så är det bara att det är ruskigt kallt överallt? Massor med snö har ramlat ner över oss. Alperna nästa? Ser i vilket fall frossan som en bra ursäkt för att slippa springa upp och ner över kullarna runtomkring. Träna kan man göra någon annan dag. Idag är en typiskt bra dag att krypa ner i ett hörn och bara vara.
kram
jag har ett tyskt mobilnummer
+49-(0)176-50305452
jag har också magen full med salta kex. Underligt. Läser Kafka på tyska och ser mina begränsningar. Idag har jag dessutom fått lära mig att alla tyskar inte har lederhosen. Så där tog vi död på den fördomen…Eller?
Söndag i Freiburg och allt är stängt, Hur gar det till? Pa söndagar stannar landet tyskland. Manniskorna gör annat an att konsumera. Vad de gör är ännu inte utrett. De micrar i allafall inte sin mat, för tyskar har inga microvagsugnar. Iallafall inte studentkorridorerna. Kan ni tänka er, studdentkorridorer utan micro? Galet.
Jag är framme och jag har det jättebra. Freiburg är fint, sälskapet trevligt, boendet lyckat (även fast jag maste hitta mig ngt nytt inom en manad) och vädret varmt. Staden har kullerstensgator överallt, ett bageri i varje hörn och nagra till.
Resan ner var inte sa trevlig med tid som gick för fort, överviktiga väskor och storm som fick knogarna att vitna runt boken. Trött Hanna stupade i säng nagon gang efter midnatt i ett 13-bäddsrum pa ett hostel bredvid 12 karlar som alla andades högt. Men det gick över. Efter att ha sammanstralat med nagra av mina klasskompisar har jag upptäckt centrala Freiburg lite.
Igar akte vi till Schweiz och tittade pa Basel. Fin stad men kändes lite opersonlig. Dock en trevlig utflykt och sa fort jag far internet hemma ska jag lagga upp en bild eller tva. God choklad och en brant klättring upp i kyrktornet var höjdpunkterna. Om jag inte räknar mackan vi, efter lite slit, köpte oss. Basel har nämligen inga cafeer. Underligt.
Nu ska jag vandra vidare i den stängda söndagen och känna pa alla andras söndagsangest. Jag har nämligen ingen. För här ar det än sa lange lugnt och skönt och humöret pa topp.
stor kram
Sådär, borstar bort suddlursvkorvarna på skrivbordet, dammsuger upp dammråttorna på golvet och bär ut de tunga väskorna i korridoren. Tenta skriven, allt är nästan packat. Om två timmar kommer en taxi (lyx) och hämtar mig. Ryktet säger också att korridoren (delar av den) sluter upp till lunch och att jag verkligen verkligen vill åka nu.
Ett stort tack till Johanna som varit (och är) ovärdelig den här veckan. Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan för att till slut lägga mig i läget neutral. Men har tack vare henne hållit mig lite mer lugn, diciplinerad och mätt. Tentan gick som den gick och jag har inte hunnit vara särskilt social på sista tiden. Hoppas ni har överseende med det.
Också tack till mina vänner biologerna som är så söta och dessutom köpte en fin present (mkt oväntat och mycket uppskattat ska ni veta). Och som dessutom fått stå ut med all min omständighet, fast så är det alltid kanske?
och förlåt malin för att jag tjatat om all denna packningin i evigheten. den står utanför din dörr nu iaf 
Sådär, nu åker jag. Kontaktas lättast per mail för tillfället. Ingen hemresa bokad och besökskalendern har endast påsken uppbokad för mot och far.
Uppsala har 3.7 kalla grader under en grå tung himmel. Här och där finns förädiska isfläckar och utanför mitt hus (johannas hus?) gräver stora traktorer oavbrutet (förutom då de bryter av vattenledningarna vilket hänt två gånger på kort tid). Freiburg har 14 grader och sol. Uppsala har mina västfysiologiböcker. Freiburg har dem inte.
Kommer sakna er alla här hemma ska ni veta. känns lite vemodigt men det är inte så länge. Ha er en fin vår.
Idag, en onsdag i januari, regnar det. Ingen vinter så långt ögat kan nå. Det blir nog ingen vinter i år, inte för mig. Underligt.
Idag, den regniga onsdagen, har jag träffat min nya klass, de jag ska hoppa runt i tyskland med. Känns bra. Överhuvudtaget känns allt rätt välorganiserat från universitetets sida. Jag åkte kanske lite på en nit som tolkade uttalandet att jag borde vara i Freiburg till den 19 januari som att jag måste vara där den 19. D v s vakna där den 19. Blir kanske ett lite smågalet race från tentasal till väskhög till station och arlanda. Men det kanske blir trevligt?
Packsjukan är ett faktum och beblandas med liknande känslor inför stundande tenta. Jag får mycket lite gjort. Mycke snack, mindre verkstad. Men nu tycker jag själv inte att det är så mycket kvar att packa ihop här inne. två bananlådor till kanske? I morgon siktar jag på effektivitet, i morgon och alla andra dagar
Känns bra.
ps. Det här med tyska, egentligen… det verkar rätt svårt. Hur ska det gå?
